Ett ställe där man bara vill.......

Jag vill bara skrika rakt ut. Jag känner hur det bubblar och jag kan inte hålla emot.

Vad är det som händer?
Varför händer detta mig och nu?

Alla kan kämpa med olika saker. Men kampen mot något som ingen ser men det finns där.
Kampen som inte försvinner när du kommer hem, eller när du vaknar imorgon.

Kampen med psykisk ohälsa försvinner inte på morgon. Denna finns kvar men den kanske inte är lika kvävande som dagen innan.

Om jag skulle säga till dig "det går över när du gifter dig" då hade du troligen blivit väldigt ledsen och antagligen arg eller irriterad med.

Men varför är det då okej att någon annan ska få värdera det du känner och upplever som om det är bra eller dåligt?

Kämpa inte mot utan kämpa med!

Jag kämpar inte mot min psykiska ohälsa. Jag kämpar med dem.
Idag är den en del av mig. Den försvinner inte mer för att jag kämpat mot den och med samhällets "normal"

Hela mitt liv så hade det alltid varit att jag ska bara vara som alla andra. Men varför kan de inte vara som mig?
Eller varför kan vi inte vara oss SJÄLVA. Måste vi härma någon annan människa eller efterlikna ett vist beteende för att det är bättre i omgivningen.

Den dagen jag slutade kämpa mot min ohälsa då kunde jag också sträcka på mig. Jag kunde gå ut och möte jag människor som kunde jag gå förbi dem. Då jag visste om att min ångest var med mig vilket gjorde att jag var medveten om att den var där.

Då gick inte kraften till att kämpa emot ångest utan kraften gick mer till att hitta en positiv lösning på att komma vidare.

Ett ställe där man bara vill.......

En del av mig

Det är en del av mig som inte kommer försvinna men jag kan lära mig att jobba med den.
Min psykiska ohälsa är en del av mig. Om jag kämpar emot den är som att jag kämpar emot mig själv.

När räcker det att man egentligen skadar sig själv ist för att hjälpa sig själv att bli 1 och sen kämpa emot en lösning på det som inte funkar?

Gillar